En vecka kvar

En vecka till flytt. Jag har panik och känner att jag inte kommer att hinna packa allt själv. Mannen jobbar ju fortfarande och sen håller han på i nya huset som en tok.

En vecka av syndande kommer det att bli. Har inte riktigt tid att hålla koll på allt som petas in, inte tid att ge mig ut i spåret o springa. Det får jag ta tag i när vi har flyttat. Nu är det fokus på det som gäller!
Semestern har vi inte direkt planerat nått för i år... Kanske, kanske att vi åker till Astrid Lindgrens Värld så att barnen får hitta på nått annant än att cykla o bada. Linköping blir kanske ett äventyr i sig. Det är ju helt nytt och främmande :)

Åh vad jag önskar att jag vore en av alla de där tjejerna som blir smala o snygga efter barn, en av de tjejer som kan äta lite vad som helst o inte gå upp ett gram i vikt. Jag va en av de tjejerna INNAN barnen... Det gick ju över. Nu kommer jag att behöva "vakta" på maten resten av mitt liv. Inte kul!!!

Renovering pågår

Maken håller på att målar för fullt i den nya huset och nu i helgen åkte o köpte och tittade på tapeter. Det blir fondväggar i alla rum. Lätt att fixa om när man tröttnat, men det är väl ganska ute rent modemässigt kanske. Men who cares :)

Denna underbara tapet blir det i hallen mellan två dörrar som är ganska brett isär.

Sen så hittade jag den här av en slump. Den kommer bli fond i vårat vardagsrum/matrum. Helt underbar!

Till sovrummet ville vi ha något rejält. Gick o klämde och kände på en hel rad olika tapeter i olika färger, men det mesta va liksom helt fel, rosa med fluff, romantiska rosor osv och när jag nästan gett upp så bara hängde den här där och vinkade på mig!

Jag kommer att stormtrivas så som den känns nu :)

Detta är också min sista vecka som "ensamstående", sista veckan ensam med barnen. Det har gått 6 månader och lite till... Det har väl inte varit allt för spännande, men jag har fixat det. *hurra för mig*

Sen blir det lite semester och flytt och sen jäklar ska träning och den vilda jakten på kilona igång på riktigt!

Vem hänger på??

Vilat klart

Nu har jag varit inaktiv allt för länge med löpningen. Bröstet har slutat göra ont och jag kan andas igen så nu är det väl hög tid att sätta fart igen... Kan bara ösregnet hålla sig borta så kanske jag ger mig upp till spåret o springer 5:an ikväll. Måste bara ha klart för mig vart den går...

Livet som sådant knallar på. Allt har legat nere på grund av stress och annat. Men nu får det ta en ände med förskräckelse. Jag kan inte hålla på så här...

Jaha... Varför just JAG?!

Mmm... Ska till vårdcentralen vid 13 tiden för ett eventuellt EKG. Jävligt spännande när man är 29 år.
Hjärtat tror jag inte att det är nått fel på, men däremot är det nog stress, stress, stress som utlöst någon form av reaktion. Hade i förra veckan ett par pissiga dagar med magkatarr och kramper i magen, inget konstigt för mig. Det är jag varit med om förr. I lördags så kom då detta... Va lite yrslig och fick sen ont i vänster sida av bröstkorgen. Från bröstbenet upp i halsen. Ungefär som när man får en sån där gosig nerv i kläm... Men detta försvinner då inte. Nu är det ju månadag och det gör fortfarande ont och har även spridit sig till axel och nacke samt rakt ut i ryggen/skuldran. Vårdcentralen ville ha in mig för en kontroll, men mest troligt är det stressrelaterat.

Så alltid är det nått :-) Hoppas på några konkreta svar i eftermiddag och inte en massa kanske...

This is me... Inte alls nöjd. Känner mig mullig. Ser mulllig ut med :(

Kampen är iaf återupptagen nu, springer o äter utan kolhydrater. Det vore väl själve den om inte vikten skulle ge med sig nån jävla gång! 

10 kg ska bort, jag SKA i storlek 38 igen. Jag SKA!!!

Löpning

3 km sprang jag vid ett par tillfällen under långhelgen som gick nu. 

Lite trist bara att man ständigt får höra att det inte duger...