Jag äts upp...

och förgås inifrån av dessa dystra tankar kring min mat och min kropp.
Det är inte kul att ständigt leva med dessa tankar, det är inte kul att ständigt leva under den press jag själv sätter på mig.
Jag är dum i huvudet, jag vet. Det kroppsideal jag har satt upp som mål är inte sunt, inte på något vis. Men jag kommer inte ifrån det!!!
Många års tjat om att man inte duger som man är har väl satt sina spår.

Just nu så kör jag på GI mat...
Väntar fortfarande på besked om fys-testerna och då kan jag inte leva på luft.